Mid Sweden University

Anders Ramsays artikel är en grundlig genomgång av boken The Authoritarian Personality och det forskningsprojekt, Studies in Prejudice, som den var en del av. Han tecknar bakgrunden i hur Max Horkheimers Institut für Sozialforschung, i exil i USA under andra världskriget med pengar från American Jewish Committee och tillsammans med andra forskargrupper i det nya landet, utarbetade och genomförde ett stort forskningsprogram om antisemitism, fördomar och auktoritära böjelser. Allt för att kartlägga den mentalitet som utgjort en förutsättning för fascismens framgångar på den europeiska kontinenten – förutsättningar som också verkade finnas på andra sidan Atlanten. Men framför allt går han igenom själva The Authoritarian Personality: hur studien byggdes upp av attitydundersökningar, psykologiska tester och djupintervjuer, hur analysen av det insamlade materialet gick till och vad författarna menar att de kommer fram till gällande en auktoritär personlighet. Ramsay tar också upp den kritik som allt sedan publiceringen riktats mot verket. Sist i artikeln introducerar han undersökningens berömda typologi och därmed också det kapitel ur boken av Theodor W. Adorno som följer som nästa artikel i det här tidskriftsnumret.

Det här specialnumret, den fjärde volymen i serien Det vita fältet som samlar svensk och internationell forskning om högerextremism, utgår ifrån den berömda boken The Authoritarian Personality från 1950 av Theodor W. Adorno, Else Frenkel-Brunswik, Daniel J. Levinson och R. Nevitt Sanford. I en tid när högerpopulism och högerextremism åter växer sig starka på båda sidor av Atlanten har den bokens huvudfråga om vad som gör människor mottagliga för fascistisk propaganda fått en ny och skrämmande aktualitet. Numret innehåller förutom översatta kapitel av Adorno och Frenkel-Brunswik också flera omfattande kommenterande artiklar av Anders Ramsay, Mats Deland, Paul Fuehrer och Erik Hansson om bakgrunds- och tillkomsthistorien för boken tillsammans med analyser av vad den verkligen försöker säga oss samt dess inflytande på senare forskning.

Positivism and the critique of positivism becomes an issue in the history of critical theory on two occasions: first, in the 1930s, when Horkheimer and Adorno enter into a discussion with the Vienna Circle of logical positivism, and later in the 1960s when Adorno debates the critical rationalism of Karl Popper. To critical theory the critique of positivism becomes important not only because it is an issue in the philosophy of science. Positivism is also viewed as an obstacle to a critical approach to society, limiting the analysis to what is quantitative, measurable and empirically observable. In this chapter, I will first sketch the tradition of positivism in social science and the relation of Marxism to positivism. I will then introduce Horkheimer’s central essay from the 1930s and its twofold critique of positivism’s epistemology and politics. This discussion ended with a complete break between the Frankfurt School and the Vienna Circle. The positivist dispute of the 1960s between Adorno and Popper is then presented. It did expose some common ground between Adorno and Popper, but also important differences. Popper’s alternative to positivism is too limited and has not left the scientistic ideal for social sciences behind. Adorno also advocates a concept of critique that unlike Popper’s critical rationalism is also a critique of society, not just of theories.