Titel: Co-design som metod för kursutveckling ur ett norm-kritiskt perspektiv 

Författare: Semra Sahin, Karina Göransson, Anna-Sara Fagerholm

Bakgrund & syfte

Den här studien bidrar till ökad kunskap om hur co-design som metod kan användas för kursutveckling av kollegor inom högre utbildning. Målet med att använda co-design är att väcka latent kunskap genom kreativt samskapande workshops (Sanders, 2001). Studien bygger på material från en serie workshopar genomförda inom ett ämneskollegium vid en svensk designskola i syfte att stärka utbildningarnas kvalitet ur ett normkritiskt perspektiv. Under workshoparna involveras samtliga kollegor i lärarlaget aktivt att delta för att säkerställa att resultatet uppfyller behov som är användbart i utvecklingen av kurser på kandidatnivå.  Syftet med studien är att utveckla kunskap om hur co-design som metod kan användas i utveckling av kurser.   

Metod och teori

Metoden co-design bygger på en iterativ visuella process och involverar aktivt deltagande i samskapande workshops (Sanders & Stappers, 2008). Totalt har tre workshop genomförts under 2023 med 18 deltagare, samtliga anställda vid lärosätet. Under workshoparna användes ett i förväg förberett material bestående av tidsplan, spelpjäser, lärandemålkort, momentkort, lokalerkort, teknikkort, idéparkeringskort. Avsikten var att i kollegiet tillsammans ta fram idéer för ny struktur och nytt innehåll för kursen examensarbete. Som normkritiskt verktyg för att ge strukturerad återkoppling på arbetet användes “Show & Tell Feedback Sessions”. Under dessa sessioner fick deltagarna i workshops i ett första steg ge skriftlig feedback på arbetet och i ett andra steg beskriva sina associationer och känslor kopplat till processen (Paim et al., 2016). Ett normkritiskt perspektiv har varit vägledande i co-designprocessen för att möjliggöra ett mer inkluderande och deltagande arbetssätt (Nilsson & Jahnke, 2018). Avsikten har varit att frångå det traditionella tanke- och handlingssättet i arbetet med kursutveckling.   

Resultat  

Resultaten visar på vilket sätt co-designworkshops kan användas i kursutveckling ur ett normkritiskt perspektiv. I stället för att endast utgå ifrån textbaserade dokument, såsom kursplaner, kursutvärderingar och högskoleförordningens krav, har co-design som metod resulterat i att hela kollegiet arbetat tillsammans i en iterativ och visuell arbetsprocess. Metoden öppnar upp för kreativt och inkluderande sätt att arbeta med kursutveckling.

Keywords: aktiv deltagande, co-design, kursutveckling, driva förändring, inkluderande arbetssätt

Referenser

Nilsson, Å. W., & Jahnke, M. (2018). Tactics for Norm-Creative Innovation. She Ji: The Journal of Design, Economics, and Innovation, 4(4), 375–391. https://doi.org/10.1016/j.sheji.2018.11.002

Paim, N., Bergmark, E., Gisel, C., & Moravská galerie v Brně (Eds.). (2016). Taking a Line for a Walk: Assignments in design education (First edition). Spector Books.

Sanders, E. B.-N. (2001). Virtuosos of the Experience Domain. IDSA Education Conference.

Sanders, E. B.-N., & Stappers, P. J. (2008). Co-creation and the new landscapes of design. CoDesign, 4(1), 5–18. https://doi.org/10.1080/15710880701875068  

Designforskningens oumbärlighet

Av Anna-Sara Fagerholm, Karina Göransson och Per-Olof Hedvall

Design har betydelse i samhällsbygget eftersom den gestaltade livsmiljön påverkarmänniskor i deras vardag (1). Inom designämnena vid Mittuniversitetet bidrar vitill att lösa samhällets utmaningar när det gäller hållbar utveckling med kopplingtill miljö, människa, mångfald, mat och medicin. Det gör vi genom att arbeta medforskning som tillämpar och bygger vidare på våra kompetenser inom gestaltningoch designmetodik. Genom designforskning, i nära samverkan med människor ochmiljö, arbetar vi för att förverkliga omställningen till förnybar grön energi, återvinningpå alla samhällets skalor, cirkulär ekonomi och alla människors rätt till god hälsa,välbefinnande och inkluderande livsmiljöer. Forskningen kännetecknas av att denkombinerar konstnärliga och vetenskapliga arbetssätt och drar nytta av de tre ämnenaindustridesign, grafisk design och fotografi.Att skapa saker för ett ändamål har sin uppkomst samtidigt som mänskligheten.

Behovet av att designa går tillbaka till våra förfäder och design som praktik har funnits i mer än 2,5 miljoner år, ända sedan de första spjuten och verktygen tillverkades (2, 3). Idag handlar design om utveckling av symboler, produkter, miljöer, processer, tjänster,program och system. Gemensamt är att designlösningarna har tillkommit med ensärskild avsikt och för att lösa olika behov. Tidigare och nuvarande generationer hardesignat sig in i den ohållbara situation som samhället är i just nu. Design är en lösningför att slå in på vägen mot en samhällsutveckling som är mänskligt, ekonomiskt ochekologiskt hållbar. Det finns på så vis en transformativ kraft i design som både kanöppna upp för utveckling och förhindra den.

Människa och miljö i fokus

I forskningen tillämpar vi ett universal design-perspektiv som innebär ett normkritisktmångfaldstänk och att den design som tas fram är inkluderande. Ett hållbartsamhälle bygger på omsorgsfullt gestaltade och inkluderande livsmiljöer med godaförutsättningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön (1). Design somen utvecklingskraft för förändring präglar både våra grundutbildningar och forskning.Det synsättet kan i sin tur spåras tillbaka till Nobelpristagaren Herbert Simon sompoängterade att design handlar om att förflytta en situation till en önskad situation (4). Karaktäristiskt är att vi utvecklar kunskap genom samskapande designprocesser där människa och miljö är i fokus. Forskningen är situerad och bygger på metoder som handlar om att vara i samhället och fånga skeenden i sin kontext. Problem somundersöks utvecklas och konkretiseras parallellt och i takt med att designlösningaroch resultat växer fram. I designprocesser är det sällan klart från början vilka genomarbetade designlösningar som skapas längre fram eftersom processen äriterativ och kreativ.

Gör skillnad regionalt och globalt

Vi fokuserar på tillgänglighet och delaktighet och att genom universell utformningmotverka diskriminering och öka inkludering (5). Det kan exempelvis beröra hur designkan bidra till hållbara aktiviteter i vardagen; i ett forskningsprojekt i Örnsköldsvikundersöks vilka mekanismer som styr våra attityder och beteenden och hur design kanha betydelse för att förbättra avfallshanteringen i kommunen (6). Designforskningenär ofta tvärvetenskaplig; i ett samarbete med Härnösands kommun var fokus hållbaralivsmedelssystem genom co-design och visualisering med inriktning på foodtechoch industriell symbios (7). I ett annat forskningsprojekt med Härnösands kommunär forskare från olika ämnen involverade där inflytande och delaktighet definieras,tillämpas och bedöms. Avsikten i den studien är att utveckla design som stödjervardagskompetensen för unga personer med intellektuell funktionsnedsättning.Andra exempel handlar om att söka ny kunskap genom konstnärlig praktik relateradtill platser av energiutvinning och miljöförändringar. Ett av forskningsprojektenfokuserar på Nämforsen, Ångermanälvens första vattenkraftverk, som en plats förkollektivt minne (8). I en studie tillsammans med Forum för genusforskning varjämlikhet och lika villkor centralt i design av en applikation mot härskartekniker.Designforskningen samverkar med Kvinnokliniken vid Region Västernorrland inomområdet hälsa och välfärd med syfte att stödja jämlik egenvård av kvinnor medbäckenbottenskador, och ett av resultaten har implementerats i vården i Kramfors (9).Vi intresserar oss även för hur visuella perspektiv kan öppna upp för mångfaldstänkför såväl individer som organisationer (10). Ett exempel är en studie som utforskar hurvisuella strategier används på organisationsnivå för att möjliggöra interaktivitet ochdeltagande handlingar, vilket i sin tur utgör kärnan i designaktivism (11).

Vi identifierar, undersöker och förändrar det som skaver i samhället. Vi utvecklarkunskap för en värld som svarar mot människors behov och vår miljö. Vi harredskap att ta oss an komplexa problem, visualisera scenarion och föreslå lösningar.Designforskningen vid Mittuniversitetet är oumbärlig för hållbar utveckling regionaltoch globalt.

Referenser

1. Sveriges Regering. Gestaltande livsmiljö [Internet]. 2017. Available from: https://www.regeringen.se/contentassets/8ecb8b5973924e6b9e93627c041d27a6/politik-forgestaltadlivsmiljo-prop.-201718110.pdf2. Nelson HG, Stolterman E. The Design Way: Intentional Change in an Unpredictable World. TheMIT Press; 2014.3. Redström J. Making Design Theory. The MIT Press; 2017.4. Simon H.A. The Sciences of the Artificial. 3rd ed. MIT Press; 1969.5. Hedvall P-O, Price M, Keller J, Ericsson S. Towards 3rd Generation Universal Design: ExploringNonclusive Design. Transforming Our World through Universal Design for Human Development.2022. p. 85–92. 94 GLOB AL A UTMANINGAR – LOK AL A LÖSNINGAR6. Fagerholm A, Haller H, Warell A, Hedvall P. What a Waste – A norm-critical design studyon how waste is understood and managed. Resources, Conservation & Recycling Advances.2023;19:200178.7. Haller H, Fagerholm A, Carlsson P, Skoglund W, van den Brink P, Danielski I, Brink K, MuratM,et al. Towards a Resilient and Resource-Efficient Local Food System Based on Industrial Symbiosisin Härnösand: A Swedish Case Study. Sustainability. 2022;14.8. Thompson LM. (In)visible powers: witnessing the ‘tourist-waters’ of Nämforsen. CulturalGeographies. 2023;30(2):325-332.9. Sahin S. Tjänstedesignprojekt på barnmorskemottagningen i Kramfors [Internet]. Designscen.2021. Available from: https://designscen.se/tjanstedesignprojekt-pabarnmorskemottagningeni-kramfors/.10. Göransson K, Fagerholm A. Towards visual strategic communications: An innovativeinterdisciplinary perspective on visual dimensions within the strategic communications field.Journal of Communication Management. 2018;22(1):46–66.11. Fagerholm A-S, Göransson K, Thompson L, Hedvall P-O. Activism online: Exploring howcrises are communicated visually in activism campaigns. Journal of Contingencies andCrisisManagement. 2023;1–10

Vad skulle hända om du som lärare slutade att mata studenterna med information om vad och hur de ska lära sig? Den frågan ligger till grund för det kollegiala utvecklingsprojekt som vi, en grupp meriterade och excellenta lärare vid Mittuniversitetet, har genomfört i form av antologin Mata inte studenterna. Med antologiprojektet som utgångspunkt är vårt syfte att dels reflektera över vår kollegiala skrivprocess, dels bidra till den nationella diskussionen om meriterade lärares roll. Vi vill därför lyfta frågor om hur vi gått tillväga, vilka resurser som behövs för att få till stånd ett kollegialt skrivprojekt och eventuella vinster på individuell, kollegial och organisatorisk nivå - alltså de nivåer som är centrala för det akademiska lärarskapet och som meriterade lärare förväntas bidra till att utveckla. Med samtalet riktar vi oss därmed till en bred målgrupp - såväl meriterade lärare som alla med intresse för kollegiala samverkansformer. Rundabordssamtalet inleds med en presentation av vår kollektiva skrivprocess. Boken är resultatet av en idé från ett skrivinternat arrangerat av Nätverket för meriterade lärare på vårt lärosäte. Startpunkten var en diskussion om “spoon-fed students" och hur vi som lärare kan arbeta för ett mer aktivt lärande. Vi beslöt att dela med oss av våra tidigare erfarenheter i ett antologiprojekt. I rundabordssamtalet belyser vi drivkrafter och utmaningar från vår skrivprocess (jmf Fjellström & Wester, 2019) genom att lyfta våra lärdomar. I vidare mening vill vi reflektera över det akademiska lärarskapet och vad som krävs för att det ska fungera. Därefter följer gruppsamtal med erfarenhetsutbyte och diskussion om vilka resurser och strukturer som behövs för pedagogisk utveckling på olika nivåer. Ett sista steg är en kritisk metadiskussion om meriterade lärares roll och den typ av utvecklingsarbete vi bedrivit. Sessionen avslutas med en gemensam summering och dokumenteras i en padlet. Genom samtalet vill vi synliggöra behovet av att gå bortom den egna undervisningspraktiken och möjliggöra ett aktivt kollegialt kunskapsutbyte. Därigenom förstärks i slutändan det akademiska lärarskapet där lärare “kontinuerligt och systematiskt reflekterar över, utforskar och utvecklar den egna pedagogiska praktiken och dess inverkan på studenters lärande” (Bolander Laksov & Scheja, 2020,s.29).

Referenser:

Bolander Laksov, K., & Scheja, M. (2020). Akademiskt lärarskap. Stockholm: SULF.

Fjellström, M. & Wester, M. (2019). Universitetslärares skrivande om och för sin undervisning.Högreutbildning, 9(1), s. 20-33.

Young people with an intellectual disability (ID) generally have poorer opportunities to participate in society and to influence their own lives than other youth. The possibility to participate and have influence in social life is a fundamental human right.     

Previous studies have measured factors such as e.g., how young people with ID manage to achieve goals in terms of participation in e.g. daily activities, problem solving and self-efficacy. Further research is needed to, through co-creation, find ways to investigate and supplement how participation can be made possible for young people with ID.  

The purpose of this study was to investigate how participation and influence for young people with ID can be enhanced using the participatory visual method photovoice.   

Participants were six students with severe to middle severe ID in a special high school in a municipality in northern Sweden and four of their teachers and resource personnel. The students participated in three photovoice workshops by taking and discussing photos. A focus group with school staff were conducted about their experiences of photovoice to enable student’s participation. Collected data were analyzed with content analysis.   

The preliminary results show that participation and influence can be enabled for participants through photovoice if it is adapted to their cognitive skills and includes careful preparation and adaptations. The process of using photographs turned out to be significant. Photovoice might be used together with youth with ID as co-creators, but more preparation, repetition and time is needed than when photovoice is used with others.   

There is not much written about how to teach universal design (UD) in design educations. This article aims to present the didactic experiences from teaching three courses in universal design at Mid Sweden University and Lund University: the courses Design for freedom, Universal Design Theory and Universal design of digital accessibility. By comparing and contrasting our experiences in a qualitative content analysis we end up with a model with three overall learning goal themes: to understand, create and reflect. The main insights in this article are these common three themes that constitute the key content and the base in the course design in courses teaching universal design. The structure in the courses is similar, but the content is implemented in slightly different ways. For example, achieving understanding and the practical exercises are different in the different courses. The theoretical basis lays the foundations for the students to create practical prototypes and further a possibility to reflect upon what they have done iteratively in the design process.