Mid Sweden University

Ett centralt tema i den kvalitativa forskningen om uppåtgående klassmobilitet är klassresan som ett individuellt projekt där klassresenären bryter upp med arbetarklassen, familjen och uppväxtplatsen. Denna ”klassresans kanon” som har kommit att dominera berättelsen om hur klassmobilitet ser ut och erfars har nyanserats av ett växande fält studier om klass och mobilitet vars syfte har varit att röra sig bort från ett ensidigt fokus på klass. Dessa studier har bidragit med en mer komplex bild genom att belysa hur andra identitetskategorier och ojämlikhetsskapande strukturer förändrar hur klass fungerar och hur klassmobilitet erfars. 

Denna presentation, som är en del av mitt avhandlingsprojekt, fortsätter i detta spår. Med utgångspunkt i djupintervjuer diskuterar presentationen mobilitetserfarenheter hos klassmobila personer från den rasifierade arbetarklassen som har växt upp i ”förorten” i Sverige. Baserat på intersektionella teorier är syftet att utforska hur klassmobilitet erfars och formuleras i relation till klass, ”ras” och plats. Presentationen belyser den symboliska och sociala betydelsen som studiedeltagarna fäster vid sin klassmobilitet, särskilt i förhållande till familjen, samt tillskrivna och föreställda gemenskaper. De berättelser som studiedeltagarna lyfter fram utgör på så vis en kontrast till berättelsen om individuella ansträngningar och uppbrott, då deras klassmobilitet både formuleras som resultatet av kollektiva projekt och som ett sätt att kunna återgälda tidigare generationer för de strukturella orättvisor de behövt utstå. Utöver det beskrivs klassmobiliteten som ett sätt att kunna ge tillbaka till gemenskaper grundade i rasifierade, klassbaserade och spatiala ojämlikheter. 

I dagens Sverige har den sociala praktik som ofta identifieras med termen ”klassresa” allt mer kommit att ses som ett samhällsideal och intresset för den uppåtgående klassmobiliteten sträcker sig över det politiska spektrumet (Sohl & Molina2012). Trots att ”klassresan” hyllas pekar flertalet studier på den ökade ojämlikheten i Sverige (Se ex. Therborn 2018; Ålund, Schierup & Neergaard 2017), med bland annat en ökad utbildnings- och boendesegregation, samt en allt mer prekär arbetsmarknad (Amin, Lindberg & Dahlstedt 2002; Bunar & Sernhede 2013; Dahlstedt 2007; Ålund, Schierup & Neergaard2017). Den grupp som i denna kontext beskrivs ha dragit nitlotten på skol-, bostads- och arbetsmarknaden är den rasifierade arbetarklassen som är koncentrerade till platser som i det allmänna beskrivs som ”förorten”. Uppåtgående klassmobilitet är ett välstuderat ämne inom sociologin. Ändå är det få studier som har undersökt ”klassresans” spatiala och rumsliga dimensioner, samt vilken betydelse plats och geografiska förflyttningar har i relation till klass (identiteter och -positioner) och klassmobilitet. Desto färre studier har undersökt detta med utgångspunkt i en intersektionell maktanalys (För undantag se bl.a. Sohl 2011; Bettie 2002). Detta trots att plats är en betydelsebärande arena för sociala processer och för hur identiteter och kategorier så som klass, kön och ”ras” formas och erfars (Bettie 2014; Bunar & Sernhede 2013; Lundström 2007).En rad studier har behandlat både hur tidigare nämnd ojämlikhet (re)produceras och hur den erfars av den rasifierade arbetarklassen som växer upp i ”förorten” i Sverige (Allelin 2015; Bunar & Sernhede 2013; Hammarén 2008; Ålund 1997), men vi saknar kunskap om hur erfarenheterna ser ut hos de som tillhör denna grupp och som trots allt är uppåtgående klassmobila. Mot bakgrund av detta så är syftet med denna studie att, med utgångspunkt i ”förortsbors” levda erfarenheter, diskutera hur inkluderandet av plats i intersektionella studier av klassmobilitet kan väcka nya frågor och bredda vår förståelse av klass och klassmobilitet.

Research on class mobility is a well-established field with a long tradition within sociology. A number of qualitative studies have explored the experiences of class mobility, both focusing on class and from an intersectional perspective. However, these studies have almost exclusively dealt with the individual aspects of upward class mobility. This article, by contrast, explores the collective aspects, specifically the significance of actual and imagined communities in class mobility narratives. Drawing on interviews and theories on identification, community, and place, this study analyzes the mobility experiences of class-mobile individuals from the racialized working class who grew up in förorten (marginalized neighborhoods) in Sweden. The article identifies two central communities in the narratives. The first is the actual family as community, where class mobility is portrayed as a collective goal, shaped by the family's sacrifices and shared aspirations. The second community is an imagined place-based community connected to förorten as a symbolic space. Referring to these place-bound identifications, the participants strive both to ”give back” to these communities and to act as good representatives of förorten.